DOH...

Då jobbar man för fulla muggar på Vickervägens hemtjänst, Just de i Pekkas hemtrakter. Imorse började jag sju, efter ha pratat med Gudrun till 01 i telefon så kan jag säga att huvet mitt inte va på skaft..här har ni beviset:

Vid två tiden hämtade jag en karl som skulle ha ledsagning hem (eftersom han är blind), vi gick mot husen..det enda problemet är att för mig ser alla lägenhetshus i Odensala exakt likadana ut. Jag fråga lite försynt vilket nummer herrn bodde på, han svarade 128. Vi gick till ett hus där jag såg 127 vid en dörr och tänkte väl att hans dörr måste vara bedvid, alltså nummer 128. Jag lämnade den arme saten vid trappen och gick mot kontoret för att kolla vad min nästa livsviktiga uppgift skulle bli. Jag fick då se att jag skulle allra längst bort på gatorna, där Pekkas mami bor så jag hoppade upp på cykeln och trampade iväg. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån gubben som jag precis lämnade vid sin trapp vid en helt annan trapp (inte vid Daniel Trapp reds. anm.) så en tvärnit senare och hundra förlåt så kom vi fram till att jag helt enkelt släppt honom vid fel trappuppgång (!) Ett kvarter innan hittar jag hans dörr nr. 128, vem fasiken kom på att man ska sätta jämna och ojämna husnummer bredvid varandra?

Hur har er dag varit?
Hur mår vår kära Momma? Jag är lite orolig ja!
Puss /Pannan